|
Guld och bronsmedalj på EM
Publicerad 2008-06-01, Skriven av
Emma Claesson 2008-06-01 kl.21.15
Kommentarer »
EM i Lettland är avslutat. Med mig hem i bagaget har jag en guldmedalj i stafett och en bronsmedalj på långdistans som jag är mycket stolt över.
Inte optimala förberedelser
Att vara förkyld eller sjuk hör inte till vanligheterna för mig, något som jag naturligtvis är tacksam för. Några dagar efter Åhus-lägret två veckor innan EM fick även jag känna på hur det känns att vakna med rejäl halsont på natten och konstatera att någon träning inte är aktuellt. Det halsonda försvann redan efter ett drygt dygn, men det krävdes två vilodagar och ytterligare ett antal dagar där jag snarare lufsade än tränade innan jag var OK igen. Jag lade inte så mycket energi på att gå och fundera en massa på eventuell försämrad form osv, det var bara att gilla läget. Faktum var dock att när jag sprang sprinten förra söndagen så var det efter att inte ha sprungit hög intensitet på knappt två veckor.
Besvikelse efter sprintloppet
Den första distansen på EM var sprinten. Kvalet avgjordes i Ventspils gamla stadskärna. Det var en enkel sprint och jag gjorde ett i stort sett felfritt lopp utan att förta mig. Slutade tvåa i mitt heat, endast slagen av Heli Jukola.
Jag vet inte om det var så att mina ben fick en liten chock av att springa fort igen, eller om det var en tillfällighet, men jag blev rejält stel i mitt högra ben efter kvalet, och det ville inte riktigt försvinna. Jag kände på uppvärmningen att det inte var helt som det borde vara, men jag skyller inte mitt dåliga lopp i finalen på det. Om kvalbanan var enkel, så var finalbanan av en helt annan karaktär. För att vara sprint så var det trixig orientering, och kontrollerna var mestadels rejält gömda. Det gällde att vara helt framme vid kontrollen för att se den. Jag var nog inte riktigt förberedd på den typen av orientering som det blev, och som jag att springa in i ringen och tro att man ska se kontrollen där fungerade inte alls. Trots en del småmisstag i början så var jag med i täten fram till varvningen efter halva banan. Efter det falerade dock min orientering helt och framförallt i sanddynerna på slutet hade jag för att vara sprint stora problem.
Jag var riktigt besviken efteråt. Jag kände att jag hade kapacitet och möjlighet att springa riktigt bra, men jag slarvade alldeles för mycket och tog inte chansen. Det var dock inget annat att göra än att sura och gråta lite för att sedan gå vidare, kvalet till långdistansen var redan dagen efter.
Glädje efter långdistansen
Jag har blivit lite av en kvalens mästare, det går ofta väldigt bra på kval, och kvalet till långdistansen var inget undantag. På långdistanskvalet gjorde jag nog veckans bästa lopp (mindre bra dock eftersom det är betydligt bättre att göra det perfekta loppet i en final). Jag hade riktigt bra flyt, hittade bra stråk och kontrollerna satt precis där jag ville att de skulle sitta. Jag vann mitt heat klart.
Finalen avgjordes i mycket spännande och varierande terräng en liten bit inne i landet, det vill säga inte precis vid kusten vilket var fallet för de andra distanserna. Orienteringen var tekniskt krävande och det gällde att vara med på kartan i stort sett hela tiden. Något jag tog fasta på och det var fokus på kartkontakt och inte löphastighet. En utmaning var också de otroligt våta mossarna som skulle passeras ett antal gånger mitt på banan. Jag hade väldigt bra flyt under första halvan av banan. Den andra halvan gick också bra, men här svajade jag lite väl mycket och gjorde några mindre misstag. Jag är dock väldigt nöjd med mitt lopp och min orientering. Det enda som jag funderade en del på efteråt var om jag kanske inte hade kunnat springa lite snabbare utan att missa. Svar på det får jag aldrig, men hur som helst så var det ett riktigt bra lopp som räckte till en medalj, brons!
Höghöjdsbana är nästan lika skoj som medalj
Under vilodagen så passade vi på att roa oss i form av en höghöjdsbana i Ventspils. För mig som gillar lekar och äventyr så var detta en verklig toppenupplevelse som jag sent kommer att glömma.
Svår medeldistans
Även i kvalet till medeldistansen blev det en seger för mig. Loppet på medelkvalet var inte lika bra som det jag gjorde på långkvalet men det var kontrollerat och säkert. Resultatet av min heatseger blev att jag fick starta sist i finalen.
Arrangörerna hade verkligen lyckats med banor och val av terrängområden under mästerskapet, och trots att samtliga distanser genomfördes i liknande terrängtyp så blev det en helt annan typ av orientering på medeldistansen. Det var mycket mer mossar, mycket mer diffust och mycket mindre höjder där det var väldigt svårt att avgöra vilka höjder som var med på kartan och vilka som inte var det. De kontroller som föll avgörande var just de kontroller som var satta i de diffusa mosspartierna. Det var speciellt fyra kontroller som var riktigt svåra, och jag klarade inte av att spika någon av dessa… Jag tyckte då jag sprang att jag gjorde på rätt sätt då jag skulle ”attackera” kontrollen men det gick ändå inte. I efterhand så kan jag konstatera att jag nog inte riktigt behärskade orienteringen i de flacka områdena, och jag skulle nog ha behövt träna mer i den typen av terräng för att ha haft möjlighet att springa riktigt bra. Såklart så var jag inte nöjd, men det var en helt annan typ av besvikelse efter 14:e-platsen än efter sprinten. På sprinten slarvade jag bort en bra prestation, nu berodde det snarare på att jag inte behärskade orienteringen.
EM-guld!
Avslutningen på en intensiv EM-vecka var stafetten, som avgjordes på sanddynerna och i strandskogen utanför Ventsplis. Jag hade fått förtroendet att springa 2:a sträckan i förstalaget.
Ännu en gång så hade arrangörerna lyckats få till utslagsgivande banor med en annan typ av orientering än det vi hade bjudits tidigare.
Lina öppnade starkt och skickade ut mig som 7:a, ungefär en minut efter täten. Jag kom in i loppet fint och hade riktigt bra flyt . Kom i kapp lag efter lag, och även om jag inte sett alla lag som var före mig så anade jag att jag var i täten. Vid varvningen fick jag bekräftelse att så var fallet. Jag hade då en ledning på ca 2 minuter vilket naturligtvis kändes riktigt bra. Vad jag inte visste då var att jag hade haft lång gaffel hela vägen också. Jag behövde inte känna mig jagad bakåt och det fina flytet fortsatte en bit till. Till näst sista kontrollen kom så tyvärr ett misstag. Näst sista var riktigt svår, och det var inte bara jag som hade problem där. Jag gjorde ett parallellfel och kom till fel gaffel och det tog en liten stund innan jag redde ut situationen. Aningen frustrerad så kunde jag växla ut Helena, fortfarande i ledning, men med ett betydligt mindre avstånd bakåt än det varit kilometern tidigare.
Efter det var det bara att nervöst invänta Helenas lopp. Helena sprang lysande och hade en stor ledning länge, men spänningen blev stor då även hon gjorde ett stort misstag på den beryktade näst sista kontrollen. Glädjen blev stor då Helena dök upp först vid sista kontrollen och segern var klar!
Nu ska jag njuta av segern och ladda batterierna innan det är dags att fortsätta förberedelserna mot VM.
Fler bilder och kartor kommer såsmåningom.
Länk till den nyhet
http://www.emmaengstrand.com/news_more.php?news_id=236
|
|
|
Login
Powered by
|
)
